I lördags var det danstävling!

Mot Södertälje och heja på alla duktiga dansare från Edge i kampen om pokalerna! Hiphop först och sen disco ?

Vi hade många dansare med och oj vad de dansade på, kämpade och levererade!!! Wow! Pokalerna haglade in, dansarna tog sig till semifinaler och finaler, samlade på sig ”prickar” ( som gör att de avancerar upp i klass) och stämningen var på topp!!

Det som slår mig varje gång jag är på danstävling och hejar på eleverna är deras gemenskap, glädje och vänskap till varandra! De stora och de små, de avancerade och nybörjarna, ALLA hejar, peppar och kramas i både medvind och motgång. För visst är det motgång också…..

Eftersom dansen är en bedömningssport så är det alltid tufft på tävlingar. Man ska få domarna just den dagen att tycka att man är bäst, man ska prestera på topp och minsta miss, felsteg eller att domarna ser en preciiiis när man tabbar sig kan göra så man åker ut och missar sin plats i finalen….

På träningarna kan man vara felfri men på tävlingsgolvet kan vad som helst hända. Man krockar , glömmer, kommer av sig, halkar ja you name it vad som kan hända. Det är en tuff sport att tävla i och för att ta sig till toppen krävs hårt jobb, mycket träning, disciplin och glöd. Visst är det ibland uppenbart vem som kommer stå högst upp på pallen, många dansare är verkligen helt outstanding men jag vet att de jobbar riktigt riktigt hårt för att ta sig dit de är idag, inget kommer gratis.

I Sverige finns det galet mycket grymma dansare, inom alla stilar, vi är topprankade i hela världen och svenska dansare har kammat hem många mästartitlar internationellt!

Jag vill att alla tävlingsdansare ska komma ihåg att det kommer ibland att gå spikrakt uppåt och ibland hamnar man i perioder när inget funkar och man känner att man inte kommer någonstans. Man fastnar och psyket spelar en ett spratt. Och det är väldigt lätt att bli ledsen, ledsen för att allt slit, all svett, alla timmar, all tid, alla pengar man lagt ner inte ger utdelning. Man vill bara ge upp, kasta in handduken och börja med schack istället ?

Men kom ihåg då att ALLA ni som står där på tävlingsgolvet är faktiskt vinnare, stjärnor, grymma dansare och fantastiska individer. Det är inte vem som helst som klarar av det där ni gör!!! Ni tränar i timmar, veckor och år, ni svettas och koreograferar, köper nya tävlingskläder, reser långt och sover alldeles för lite ?Ni kliver ut i rampljuset nervösa med ibland tusentals personer som tittar på er, ni använder kroppen på ett helt ofattbart fantastiskt sätt som många människor skulle se som heeeelt omöjligt, ni brinner för något och ger 100 % varje gång och alltid med ett leende! Ni kämpar bland andra tjejer och killar som har samma driv som du och vill högst upp på pallen till varje pris! Men det är ju i slutändan upp till domarna för dagen att avgöra resultatet! ? Ni överlämnar allt ert slit och er själva i händerna på 3-5 personer som bestämmer resultatet genom att sätta en enda markering med en liiiiiiten liiiiiten penna på ett liiiiitet liiiiiitet vitt papper med just deras bedömning efter vad just deras öga sett. Ibland är det du som står på pallen och ibland inte. Självklart är det surt när man åker ut eller inte får bra placering men just idag var det kanske någon annans tur ? Och tur är väl  att smaken är som baken här i världen och att alla får tycka olika eller hur? Vänd motgången till lite jädrar anamma och ladda om för nästa tävling och nästa och nästa och nästa ?

(Viktigt att tillägga är att döma dans på det här viset är tufft och en svår uppgift! Domarna har det svettigt ibland kan jag lova ?)

Tävlingsdans är så fantastiskt på många sätt och vis! Gemenskap, nya vänner, resor, mål och kämparglöd, träning, glädje mm men ibland kan det också kännas orättvist och omöjligt. Men kom ihåg att oavsett hur det går på tävlingsgolvet just idag ( även om man bara vill gå hem och dra något gammalt över sig ?) så är ni grymma dansare och fantastiska atleter som inspirerar, sprider energi och dansglädje och ni är helt jä-la outstanding allihop! ❤ Hatten av för er!